De här två dagarna har varit fulla av frustration. Under jullovet plåtade jag ettusen stillbilder av ett pussel som plockas isär som jag tänkte göra en animation av. Det gick inte, visade det sig. (Möjligen ska jag försöka igen senare när energin återkommit.) En massa timmars slit blev till en hackig, lite för långsam serie stillbilder som inte ens gick att göra till en film, varför vet jag inte. Det jag vet är att fotona jag tog var för stora, det märkliga är att de inte gick att göra hanterbara i efterhand. Den här handen som hälsar är det enda jag hunnit producera idag.

De lediga veckorna är vi ett gäng som sitter i pc-rummet och försöker förstå vad som händer. Vi hjälper varandra så gott vi kan och har så trevligt att vi nästan glömmer att gå på toa. Senast lekte jag med photoshop och några gamla bilder från Kolmården.

Förra veckan ledde Ann-Cathrine med beundransvärt tålamod in oss i en ny labyrint av märkligheter. Det ledde till att jag plötsligt satt och argumenterade med mig själv. Tack för hjälpen, Kajsa.
PA

Några svettiga timmar i Photoshop

Det blev lite blommor, min dotter och min systerson.

Allra först testade vi oss fram.

Efter två dagar med Len (knappa trettio år sedan sist) har jag svettat fram denna snutt. Stolt och rörd.